theblogyoulovetohate

våren 2005 träffade jag K som jag sedan var med i elva månader, men jag räknar inte honom som min första kärlek. Våren 2006 träffade jag däremot M, jag var helt upp över öronen förälskad i grabben. Jag var 14år när jag träffade honom och han 18år. Vi hade det faktiskt riktigt bra och självklart fanns det dåliga stunder också men det är många bra minnen därifrån. Jag minns fortfarande i detalj första gången han körde hem mig, första gången vi sov tillsammans (i smyg hos min syster dagen innan han åkte till turkiet), många av våra löjliga bråk, hans student, hans första golflektion med mig och ja det är mycket mycket mer. Nej men han var verkligen min första kärlek och han kommer såklart alltid vara speciell för mig och även oavsett hur illa han betedde sig vid the breakup så har han format mig, både på gott och ont. Han har gett mig många lyckliga minnen som jag alltid kommer minnas men han har även gett mig många ärr som jag än idag bär med mig.