theblogyoulovetohate

för fyra år sen, fredagen den trettonde oktober 2006, gjorde jag och malin det vi hade gjort hela den sommaren. Vi åkte in till Uppsala på kvällen, inga planer what so ever. Hade pratat med en kille på en internetsida i ett par veckor, hade hans nummer och visste att han bodde mitt i stan så vi ringde och han var hemma. Efter en kväll i stadsparken och på max så fick jag sällskap med mig hem och sen dess har han aldrig lämnat min sida.

det är sjukt för i början eller ah det första året kommer jag ihåg att jag tänkte att ett år är ingenting tänk då fyra liksom, och nu är det fyra år vi firar och tänker att det här är ingenting, vi har ju många flera år kvar. Det är en mäktig känsla att kunna planera framtiden på riktigt och veta att det faktiskt är möjligt att förverkliga.

Jag tänker inte ljuga och säga att allt har varit perfekt och gått som en dans på rosor. Det har varit ett helvete ibland och många gånger har vi båda velat ge upp. Nu idag är jag glad att vi kämpat som vi har och allt i slutändan har varit värt det.