8 mars

som räknat var det en jobbig dag ,jobbade fram till 12 och då åkte jag hem.
 Hämtade upp linnéa och vi köpte blommor,nalle och kort till johan.
Sen började det jobbiga ,ju närmare vi kom desto mer skakade det.
Att gå in i kyrkan och se alla och kortet på honom ,det blev sant och verkligt.
Allt gick bra tills låtarna började spela ,då slutade inte tårarna rinna ,fyfan .
När allt var slut åkte vi till platsen och lämnade grejerna ,
kan fortfarande inte förstå att du är borta och
aldrig kommer komma tillbaka igen .

filip, linnéa och malin ,tack för att ni finns här <3



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0