theblogyoulovetohate

jag har hamnat i någon slags depression, tyvärr ja. Jag kan inte förklara vad det är som är fel eller varför jag helt enkelt inte är glad. Jag borde vara det, jag har massor att vara glad över. Jag träffar en helt underbar kille, första sen F som jag faktiskt verkligen trivs med, och det värsta av allt är att jag förmodligen kommer förstöra allt. Jag ska alltid komplicera saker och ting ist för att bara vara. Och tro mig jag försöker verkligen släppa på allt men vissa saker sitter alldeles för långt in. Jag har ett bra jobb, det är underbart att möta barnen varje morgon. Träningen går grymt och jag älskar varje minut i gymmet (nästan). Jag blev i måndags moster åt en perfekt liten tjej, hur kan man inte vara glad då liksom. Men allt jag egentligen skulle vilja göra är att åka bort, långt bort och ta ny tag. För nån natt sen drömde jag om J, och då blir jag bara arg på mig själv som gnäller och klagar, tänk då på de som inte ens kan det. Nej jag får deppa tills imorn för då kommer linn hit och gör mitt nyår grymt! på söndag tar vi nya tag